0 Läs mer >>

Redan under graviditeten, efter ca 6 månader är barnets hörsel färdigutvecklad enligt (Söderman & Riddersporre 2012, s. 22). Författarna beskriver hur en melodi tidigt blir barnets ”favoritmelodi”, d.v.s. en melodi som gör att barnet får en känsla av lugn och harmoni. Jag kan tycka att det är bra om man också frågar föräldrarna om barnet har någon favoritmelodi. Om man som pedagog vet barnens favoritmelodier kan det vara till stor hjälp vid t ex samlingar och vilan eftersom man vet vad som får det enskilda barnet lugnt och harmoniskt.

 

(Söderman m fl 2012, ss. 29-33) diskuterar begreppet bruksmusik vilket t ex innebär att:

  • Barnen kan sjunga fram orden med ändrad betoning och klang jämfört med vanligt talspråk.
  • Barnen kan använda olika tonhöjd för att signalera riktningar, t ex när man skjuter fart på en pulka och hojtar ”Nuuu åker viiiii” med ökande tonhöjd för att visa att det kommer att gå fort.
  • Barnen ger leksaker mm liv genom att imitera de olika lätena, t ex ett barn som leker med en motorcykel brummar med läpparna. Man kallar det för onomatopoetiska uttryck.
  • Barnen kan sitta och sjunga fram det de ritar. Det blir en hjälp att fokusera på det de gör.
  • Barnen kan sjunga för att dämpa sin rädsla när det t ex är mörkt eller kusligt av någon anledning.
  • Barnen kan t ex byta ut namnen i en sång och sätta in sina egna för att identifiera sig själva i sången.

 

Att använda instrumentalmusik kan vara användbart för många syften i förskolan. Jag tänker närmast på klassisk musik. Det finns alla möjliga typer av klassisk musik att välja mellan. (Söderman m fl 2012, s. 49) exemplifierar hur barn uttrycker sina känslor genom att rita teckningar som kopplas till musikstycket de får höra. Teckningarna kan t ex beskriva känslor eller bilder av vad musiken ger för associationer. Jag använder gärna klassisk musik i samband med vilan då avsaknaden av sång har en lugnande inverkan.

 

Om man ser musikundervisningen ur ett historiskt perspektiv så kan barnen idag vara med och skapa musik tillsammans med barngruppen och pedagogen, till skillnad från förr då barnen bara skulle lyssna på musik. Detta beskriver (Söderman m fl 2012, .s 91).

 

Kommunala musikskolan erbjuder musikundervisning från ca 10 års ålder. För att lära sig spela vid tidigare ålder krävs ett privat initiativ att t ex lära sig spela något instrument enligt Suzukimetoden. Det innebär enligt (Söderman m fl 2012, s.111) att någon förälder först lär sig spela instrumentet i fråga. Barnet ska spela på ett instrument som passar i storlek. Vid lektionerna är föräldern närvarande och får instruktioner från läraren som används för att öva dagligen hemma. Det krävs alltså totalt engagemang och tid från hela familjen för att ett barn ska lära sig att spela ett instrument enligt Suzukimetoden. Oftast kopplar man Suzukimetoden med fiolspel eftersom upphovsmannen var violinist men metoden går att tillämpa på alla instrument. Jag har själv spelat piano i kommunala musikskolan och vet hur svårt det är att hålla händerna hovrande över klaviaturen. Man har inget stöd för händerna, det är bara fingrarna som ska trycka på tangenterna. Samtidigt gäller det att läsa noterna, d.v.s. man får inte stirra på händerna hela tiden. Till och med fötterna har pedaler att trycka på. Detta ställer mycket höga krav på motorik och simultankapacitet, d.v.s. förmåga att utföra flera saker samtidigt. Om man jämför med t ex fiolspel så har vänsterhanden i alla fall stöd men där gäller det istället att höra när man spelar fel och blixtsnabbt korrigera.

 

Idag finns det t ex iPads på många förskolor. Det betyder att det finns många möjligheter för barnen att skapa egen musik med olika appar. Med Garageband och lite hjälp av en entusiastisk pedagog kan barnen lätt skapa egen musik. Detta är helt i linje i med det forskningsprojekt som redovisas i (Söderman m fl 2012, s. 161) där barn fått möjlighet att skapa musik med hjälp av dator.

 

Här är de mål från läroplanen som jag tycker passar bra in på musik: 

Förskolan ska sträva efter att varje barn

  • Utvecklar sin identitet och känner trygghet i den
  • Utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära
  • Utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga
  • Utvecklar sin skapande förmåga och förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama

 

 

Källförteckning:

  • Söderman, Johan & Riddersporre, Bim (red.) (2012) Musikvetenskap för förskolan. 1. Utg. Stockholm: Natur och Kultur (190s)
  • Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
    Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Fördjupning Musik

0 Läs mer >>

Jag personligen har inte så stor erfarenhet av textil. Det är inte särskilt vanligt att killar intresserar sig för det eftersom textil traditionellt är ett typiskt kvinnligt område enligt (Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Velicu 2010, s. 9).

 

(Björkdahl Ordell m fl 2010, s. 59) beskriver hur betydelsefullt det är att uppmuntra och stötta barnen för att behålla deras intresse. Uppmuntran gör att de får bättre självförtroende och de vågar prova på nya saker. Man stöter även på svårigheter när man arbetar med textil. Framför allt krävs det stort tålamod från barnen och att de försöker. Ibland kan det ta tid att komma fram till en lösning. (Björkdahl Ordell, 2010, s. 4) förklarar att det är viktigt att uppmuntra barnet till att finna egna lösningar till problemet istället för att få det ”serverat” av pedagogen.

 

Att göra ett lapptäcke, vilket beskrivs i (Björkdahl Ordell m fl 2010, s. 37-46), är ett bra exempel på en aktivitet som kräver samarbete, problemlösning och matematiskt tänkande. Man kan börja med att sammanfoga enkla former, t ex kvadrater, för att sedan utveckla tekniken och prova andra geometriska former. Arbetssättet bygger på Vygotskijs teori om barns lärande. Sammanfogandet av enkla former sker i en utvecklingszon. När nya former introduceras krävs nya lösningar vilka tas fram genom diskussioner med kompisar eller pedagoger. Resultatet blir att barnet går vidare till nästa utvecklingszon. Detta gäller inte bara när man skapar ett lapptäcke utan även andra områden inom textil, t ex när man flätar. Desto fler trådar man använder ju mer avancerat blir det men resultatet kan bli mer imponerande.

 

När man arbetar med textil stimuleras både den matematiska och den språkliga utvecklingen hos barnen enligt (Björkdahl Ordell m fl 2010, s. 29). Detta kan exemplifieras vid arbete med t ex ”textiltryck”. Barnen får lära sig bl a vad olika färger heter, lägesbestämningar såsom över, under, bredvid etc, hur mönster skapas med olika verktyg mm. Det blir också tillfällen där barnen får sortera efter mönster, färg, nyanser mm. Andra matematiska begrepp som tränas är mätning och rumsuppfattning. Ofta görs en ritning eller modell i en mindre skala och det gäller att det färdiga arbetet ska överensstämma med modellen.   

 

Vävning är något som alla kan göra. Väver gör man överallt runt om i världen. Detta är något som man kan utnyttja i förskolan. En förälder med annan etnicitet kan komma och visa textila arbeten från sitt hemland och beskriva hur de är framställda. På Högskolan i Borås har man enligt (Björkdahl Ordell m fl 2010, s. 58) dragit fördel av att det finns studenter med olika kulturella bakgrunder.

 

Jag hade gärna velat arbeta mer med textil i förskolan. På de förskolor jag arbetat på har det framför allt saknats kunskap och material. Det finns pedagoger på förskolan som vet hur man syr och broderar men för att utveckla arbetet krävs det ännu mer kunskap. Jag hade gärna sett att en pedagog med textil kompetens finns på förskolan.

 

Jag tycker det är roligt när man får vara kreativ och tillverka eller skapa saker, finna egna lösningar, komma på egna idéer eller se ovanliga samband. En kreativ process inom textil är när du t ex använder andra material än just garn eller tråd. Det kan vara material som finns utomhus; gräs, grenar, löv mm vilket illustreras i (Björkdahl Ordell m fl 2010, s. 47). Jag upplever en kreativ process genom att arbeta ”utanför boxen”. Jag kan planera en aktivitet och ha vissa hållpunkter men jag kan ändå under aktivitetens gång komma på nya sätt att göra den på. 

 

Det här är de målen jag tycker passar när man arbetar med textil:

Förskolan ska sträva efter att varje barn

  • Utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära
  • Utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga
  • Utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande
  • Utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt mätning, tid och förändring
  • Utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemlösningar 


 

Källförteckning:

  • Susanne Björkdahl Ordell, Gerd Eldholm och Kerstin Hagstrand Velicu (2010). Lär genom textil – en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. Högskolan Borås.
  • Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. 
    Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

 

Fördjupning Textil

0 Läs mer >>
Idag har jag och min flickvän Johanna (hjälper mig med bilder) varit på Universem och Världskulturmuséet i Göteborg. Jag tänkte börja med vårt besök på Universeum. 
 
Vi besökte Universeum och jag var ganska spänd på att gå dit eftersom jag inte har varit där på säkert över 10 år. Jag har bara positiva minnen därifrån eftersom det vart som ett lekpalats för mig. Jag tyckte det skulle bli riktigt spännande att få se vad som hade förändrats och om de hade utvecklat något. Jag kommer ihåg att man kunde göra/skapa väldigt mycket och att det fanns så mycket att se. 
 
När vi kom dit såg vi direkt en skyllt att de höll på att göra om en del och då kände man lite "Ja det var ju typiskt". Men vi gick in i alla falli hoppet om att de inte gjorde om alltför mycket. 
 
Vi började med att gå igenom alla rum där man kunde göra experiment och annat. 
 
På den första våningen vi var på så var temat rymden och det har alltid tyckt vart roligt. Det var väldigt intressant och det fanns massa fräcka saker och maskiner som man kunde prova på. På dessa bilder så ser vi bl a hur mycket jag skulle väga om jag stod på planeten Mars. Jag fick prova att sitta på en rymdtoalett vilket inte var speciellt skönt. Överallt fanns det olika klipp med fakta om rymden, planeter, raketer osv. 
 
Besöket på "rymdvåningen" tycker jag att alla barn ska få prova på. Det fanns saker för barn i alla åldrar. Det var så mycket att se och prata om. Dock tror jag man måste berätta det på ett sätt så barnen förstår och finner det inressant. Om man börjar prata fakta som en vuxna hade pratat sinsemellan så tror jag de hade tappat intresset ganska fort. Det hade gällt att fånga deras uppmärksamhet genom att t ex jämföra ett exempel med vår vardag. Det kunde t ex vara att vi känns tunga som bly här på Jorden men på månen så är vi lätt som en fjäder. Sådana simpla saker bara tror jag de nappar på mer än att stå och rapa ord som inget barn förstår. Jag tror man hade kunnat spendera en hel dag BARA på den våningen för det fanns så mycket. Barnen hade säkert fått svar på många frågor de tänkt på bara genom att titta, känna och lukta. 
 
Nästa våning vi kom till handlade om hälsa. Där fick man gå in och testa sin kropp och knopp. Man fick se hur stark man var, personlighet, uthållighet, tävla mot varandra i t ex armbrytning, springa och göra ett snabbhetstest, mjuka upp kroppen på rörlighetsstationer. Här tog jag tyvärr inga bilder eftersom hela våningen kryllade av barn och det var i princip omöjligt att ta en bild utan att få med någons ansikte. 
 
Denna våningen var lite mer som en lekplats med olika stationer där barnen kunde göra av med sin energi. Det kändes när man såg på föräldrar som gick ut och in att detta var en bra plats för att lämna barnen för stunden så dem kunde gå och ta en fika i lugn och ro. Det gjorde mig lite upprörd. Detta var ju ett utmärkt tillfälle att göra saker med sina barn. Man kunde tävla med eller mot varandra, samarbeta och samtala och prova nya utmaningar som de kanske inte alls tidigare provat. De får öva sin motorik, balans, styrka etc. Möjligheterna var många men initiativet var dåligt. Jag sa till johanna att om jag hade haft mitt barn där så hade någon fått släpa ut oss därifrån för det såg så roligt ut. 
 
 
Nästa våning vi kom till hette "Explora" och där fick man experimentera med världens alla material kändes de som. 
 
 
På de översta bilderna får ni se mig pröva och se hur mina reflexer är. Genom att trycka på knappen så startar man tiden. Då och då släpper pinnarnas magnet som de hänger i och man ska försöka hinna fånga dem. Det var riktigt klurigt och jag kan erkänna att jag bara fick tag på den (pinsamt att säg). På de andra två bilderna ser ni hur Johanna utmanar sin reaktionsförmåga och om hon ser lamporna när de lyser. På en viss tid ska hon hinna trycka på så många lampor som börjar lysa som möjligt. Det är inte så lätt som det ser ut kan jag lova men kul var det. 
 
Dessa övningar tror jag skulle vara kul och nyttigt för barnen i en barngrupp. De får öva sin reaktionsförmåga och använda synen väldigt mycket. Man hade jobba två och två för att underlätta och samarbeta. 
 
 
 
Här fick vi pröva på minnet och det var verkligen spännande och intressant. Som ni ser på bilderna så blinkade det lampor, båda röda och gröna. De gröna visade en stig som man kunde gå på till andra sidan till "mål". Om man hamnade på de röda lamporna så kom det ett ljud som visade att man hade gått fel. I 10 sekunder lös alla lampor så man var tvungen att memorera stigen snabbt. 
 
 
Den här aktiviteten som jag kallar den är väldigt rolig men också väldigt ansträngande. Mot en "greenscreen" så fick man vara målvakt och rädda skott med bollar som kom farande i olika höjder. De höll på länge också och skotten varierade hela tiden så det var ingen lätt uppgift. Man behövde sträcka sig ganska långt med för att nå vissa bollar. Här gäller det att veta lite rumsuppfattning just när det gäller högt och lågt. Här kan barnen samarbeta två och två men för att utmana sig själv hade de nog kunnat prova att köra ensam och se hur det hade gått. De hade nog fått springa en del men det är ju bara bra. 
 
 
 
På Universeum kan man också se levande djur från hela världen. Från små insekter och ormar till stora hajar och enorma fiskar. Det fanns också olika klimat. När man t ex var i regnskogen var det ett hett och tropiskt klimat och luftfuktigheten var hög. Jag tänker mig in om man hade haft en barngrupp med sig därinne. Hur hade deras tankar gått när man snabbt går från att det är lite kyligt till denna fuktiga omgivning? De kanske spekulera och diskutera om varför det är fuktigt. Det kanske finns något barn som kan koppla det varma klimatet till ett annat land de vart i. Det flög små fåglar fritt och det fanns apor som hoppade runt. Detta tror jag hade passat barn i alla åldrar. Det hade varit en stor upplevelse att se apor på nära håll vilket man annars sällan ser. Framförallt inte när de går så fritt. Det fanns olika skyltar om djuren och då är det viktigt som pedagog tycker jag att man berättar lite enkel fakta om djuren och vilka regler som gäller om det står något speciellt, t ex "mata inte aporna".
 
 
Jag tycker att Universeum är ett måste att åka till med enbarngrupp. Det är en otrolig upplevelse och kan varken vara för ung eller för gammal. Dock så känner jag att man ska ha planerat innan och ha ett syfte med att åka dit. Detta är därför att Universeum är så stort och det finns så mycket att göra vilket gör att det kan bli svårt att hinna med allt. Därför kan man innan se vad barnen är intresserade av eller kanske ha besöket i samband med ett tema som de jobbar med på förskolan. Om de t ex är mer intresserade av bygga och skapa kan man lägga mer fokus på den delen och den våningen när man är där. Om temat är fiskar i havet så kan man hålla sig mer till den delen av Universeum. 
 
 
 
Efteråt gick vi till Världskukturmuséet och där fick vi en glad överaskning. Det hade nyligen öppnat en ny utställning som heter TILLSAMMANS. Tillsammans är tryggt roligt och starkt. Men det kan också vara jobbigt och svårt. Ingen kan leva ensam. Tillsammans är en utställning där man kan leka och lära av varandra. Man kan dansa, bråka och bli sams. Man kan skiljas åt och träna på att förstå varandra. 
 
 
Det första rummet vi kom till handlade om skuggor och ljus. Det var riktigt mysigt därinne. Med vår fantasi kan vi skapa nya världar tillsammans. Allt är inte vad det ser ut att vara. Här kan man skapa nya världar, former och stämningar med hjälp av skuggor och ljus. Jag tyckte det var intressant som bara den. Bara här hade man kunnat spendera en hel eftermiddag. 
 
 
Miljön var helt magisk. Som ni kan se på bilderna så är det jättemysigt. Det var barnanpassat med och det gillar jag. Här kunde barnen röra sig fritt och det var heltäckningsmatta så de kunde rulla runt och hoppa utan att göra sig illa. De olika rummet hade lågt i tak så vi vuxna fick böja oss när vi gick in. 
 
 
Vid denna lilla apan så kunde man lyssna på vad som stod i rutan. Det underbara var att om man inte förstod svenska så kunde man vrida en spak som gjorde att man fick lyssna på samma text igen fast på engelska. Stycket stod också på båda språken om man hade nedsatt hörsel eller ville läsa själv. 
 
 
På de två nedersta bilderna kunde man gå i i olika bås där man fick se en film med olika situationer där de bråkar. Om man tycker något är orättvist, måste man behöva bråka för att ändra på det? Kan man bråka för att bli sams, hur? Några frågeställningar man kan fråga barnen. De två översta bilderna är med instrument och skor från andra kulturer, riktigt fräcka tycker jag. Det är intressant att se hur andra i världen lever och har det. 
 
 
I dansrummet fick man dansa och lära sig stegen som de här personerna visar på skärmarna. När vi var härinne var det 4 barn som dansa för fullt och det såg så gulligt ut. De tyckte verkligen det var roligt. Musiken var från alla delar av världen och det är något man kan diskutera med barnen om. Hur är musiken runt om i världen. Vilka intstrument använder de? Sjunger de annorlunda? Dansar de på samma sätt som vi? Det finns massvis att diskutera om. Vi dansar av olika anledningar. Det kan vara för att vi känna att vi hör ihop eller kanske för att stänga andra ute. Det är fest och då dansar vi tillsammans eller att få kontakt med andra världar. 
 
 
Här är mörka grottan. Här får man använda sina sinnen och undersöka med händerna och näsan. Kan barnen gissa tro vad som gömmer sig i grottan? Detta är ett utmärkt tillfälle att använda sina olika sinnen. Jag och Johanna provade och det var spännande och intressant. Något som jag tyckte var bra var att på alla kanter som man kunde slå sig satt det mjuka muddar som var mjuka. De har verkligen tänkt till med skaderisken när de gjorde detta rummet. 
 
 
 
Förstår andra vem man är? Här gör man sig förstådd med föremålscharader. Hur många charader hinner man med tro, innan tiden rinner ut? Detta är något jag hade kunnat göra på förskolan. Det verkar som en rolig idé och jag tror barnen skulle uppskatta leken med. Vem gillar inte charader liksom? 
 
 
Detta tyckte jag var väldigt fint. "Var känner du saknad? Rita på bilden". Detta tyckte jag nog var allra bäst faktiskt. Här får man se hur barn delvis visar sina känslor. De visar konkret vart i kroppen de känner mest saknad. Den här delen kommer jag ta med mig och göra ute i verksamheten. Den är helt underbar. 
 
 
Detta är bara en bråkdel av vad man kan göra på utsällningen "TILLSAMMANS". Det finns så mycket mer att se och göra tillsammans. Det positiva är att utsällningen kommer finnas där upp till 10 år ungefär så det finns gott om tid att hinna gå dit för det tycker jag är ett måste. Jag kan knappt beskriva med ord hur mycket jag uppskattade genom att bara traska runt i lugn och ro och se, känna, lukta, undersöka osv. Alla barn som sprang rung och hade jätteroligt. Jag rekomenderar verkligen att gå dit. En helt ny upplevelse.
 
 
Tack för mig! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Universeum och Världs...

0 Läs mer >>
Idag har vi sysslat med vävning med Cathrine Berg (2015). Hon har förklarat hur man väver i en vävstol. Vävning är bra för kreativiteten och det är bra för motoriken. Du kan använda massvis med olika material (se bilder nedan). Man kan väva på många olika sätt, det är bara din egen fantasi som sätter gränser. 
 
Jag tycker att det var på tiden att jag fick prova på vävning och hur man går tillväga. Jag har aldrig gjort det tidigare och det var roligt när Cathrine (2015) frågade hur många som hade gjort det innan och jag var typ den enda som inte hade provat på det innan men det har inte legat i mitt intresse. Jag sa högt "Jag är kille, okej" och skrattade. Jag vet inte hur vanligt det är att killar väver men för mig känns det som att det är en "tjej/kvinno-grej" men jag vet som sagt inte och det är bara min åsikt. Jag känner att en heldag med detta var inte tillräckligt nog. Man hann inte göra allt eftersom vissa moment tog tid och man ville ju inte skynda igenom det heller. Vi borde fått fler tillfällen, nu satt vi också ca 6 h i sträck. Så gärna lite fler tillfällen under utbildningen inom textil hade inte varit fel. 
 
Jag använde mig av skosnöre som jag hade fått av min flickvän. Jag tyckte det var fräckt att det var "peace-märken på i olika färger. Resultatet blev väldigt fint också.
 
Cathrine (2015) visade mig ganska mycket hur man började och hur man avslutade. Jag tyckte det var skönt att hon tog hänsyn till att jag aldrig hade vävt innan och jag fick verkligen den hjälp jag behövde. Jag tror för att jag ska kunna göra detta med barnen så behöver jag nog öva några gånger till, men det var roligare än jag trodde. Sedan beror det nog också mycket på vilket material man använder. 
 
 
 Här är en bild på en klasskompis material som hon använt och hon berättade att det inte var lätt alls. Jag tyckte det var snyggt att hon hade fått in återvinningsmaterial och saker från naturen. Men det kan var inte lätt att "trä loss" den sen när hon skulle avsluta. En del material är som sagt lättare att använda och andra inte. Detta är något man kan ha i åtanke när man jobbar med barn. 
 
Jag är lite osäker om jag hade gjort just detta moment med barnen. Det tar TID och man behöver ha stort tålamod. Går det åt pipsvängen och man behöver snabb hjälp så måste en pedagog finnas nära till hands, annars kan arbetet gå i kras och barnet blir förtvivlat. Jag hade vågat prova men det had varit med en mindre grupp så man kan fokusera och ge alla den tid och hjälp de behöver. Sedan hade visat LÅNGSAMT hur man börjar, avslutar osv så alla barnen hänger med. 
 
Efter jag hade vävt klart så hoppade jag till flätning Björkdahl Ordell (2010, ss. 79-84). Det är något jag har gjort med barnen och det tycker både dem och jag är roligt. Jag älskar att bära armband och man kan göra så mycket. På VFU-n gjorde vi "kompisarmband" som vi bar flera dagar. Barnen fick använda lite matematik såsom att räkna antalet trådar de använde (antalsprincipen) och de fick använda sig av rumsuppfattning såsom "över under, bredvid, framför, bakom etc" Björkblad Ordell (2010, s. 83). Nu fick jag tillfälle att utveckla och avancera. Jag provade bl a på att göra en "sex-fläta" för det har jag aldrig gjort innan. Jag blev dock lite besviken för det var inte direkt svårare än med tre trådar som jag kunde sedan innan och resultatet vart nästan detsamma d.v.s. skillnaden på tjockleken eller utseende var inte speciellt stor och metoden var lättare än den med tre. Jag kommer att utveckla och prova på mer metoder i framtiden för att fläta armband är något jag älskar att göra med barnen. Det sprider glädje.
 
Här är två av dem armbanden som jag och en klasskompis gjorde. Något som vi märkte när vi satt bredvid varandra och gjorde dessa var hur lugnt och stillfullt det var. Man bara satt och flätade och pratade med varandra om allt möjligt. Det blev en sorts harmoni. Tänk då på förskolan om man sitter med en liten barngrupp och flätar och gör armband tillsammans. Man kan även sätta på lite lugn musik i bakgrunden så blir det ännu mysigare. Barnen får en chans att varva ner. Jag tror att barnen hade uppskattat den lugna sköna stunden lika mycket som vi gjorde idag. 
 
Förskolan ska sträva efter att varje barn
  • Utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt  förmåga att leka och lära
  • Utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga
  • Utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande
  • Utvecklar sin förståelse för rum, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt mätning, tid och förändring 
  • Utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och prova olika lösningar av egna och andras problemlösningar
 
 
 
 
Referenser:
 
Cathrine Berg. Textil 3. Högskolan i Borås - Campus Varberg, 2015-12-03
 
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 

 

Susanne Björkdahl Ordell, Gerd Eldholm och Kerstin Hagstrand Velicu (2010). Lär genom textil – en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. Högskolan Borås. 

 

Textil 3

0 Läs mer >>
Idag har Gunilla (2015) haft föreläsning om vad forumspel och forumteater är. Att använda sig av metoden forumspel innebär att man skapar förståelse för olika problem. Forumteater medräknas i denna metod. 
 
Forumteater bygger på att åskådarna byter plats med de som är skådespelare. Målet är att omvandla åskådaren från att vara inaktiv till aktiv. Utfallet ska vara en händelse från våra egna erfarenheter som vi stött på i verksamheten med ett dåligt slut. Varje grupp spelar sin pjäs två gånger. Medan teatern pågår andra gången så ska de som tittar på skrika "STOP" vid en punkt där de känner att de kan hoppa in och påverka situationen och dess slut. Alla skådespelare kan bytas ut utom EN. Det är den personen som "håller" i handlingen, en så kallad nyckelperson. 
 
Metoden kan användas i ett arbetslag säger Gunilla (2015) eftersom det kan lösa oklarheter eller tvister i ett arbetslag. Det finns många olika tyck och tänk i ett arbetslag och med denna metod kan det underlättas och synliggöras på ett bra sätt.  
 
 
Jag tycker att lektionen gav mig mycket och jag tyckte det var väldigt roligt och lärorikt. Jag kommer aboslut att ta med mig detta momentet in i arbetslivet. Jag kommer att lyfta fram varför det kan vara bra att göra ett sådant här forumspel och på vilket sätt det underlättar missförstånd eller lösa tvister. 
 
Referenser:
 
Gunilla Fihn. Drama 4 - Forumspel. Högskolan i Borås, Campus Varberg, 2015-12-01

Drama 4 - Forumspel o...

0 Läs mer >>
Hejsan! 
 
Idag har vi visat upp vårt dramapedagogiska förlopp. Tanken var att vi skulle ha med våra handdockor. Det var en del som hade glömt sina och i min grupp hade ingen med sig sin handdocka. Men jag glömde inte av Sven inte. Vi hade valt olikheter som tema. Vi alla är olika. Vi ser olika ut och har olika egenskaper. 
 
Vi började med att samla alla i ring och Johanna värmde upp med att göra "koka vatten" där barnen är små bubblor som ligger och flyter stilla i vattnet. Därefter höjde vi temperaturen och bubblorna började röra på sig mer och mer och till slut så hoppade de omkring som galningar när vattnet började koka. Därefter blev det lite kommunikationsfel mellan mig och Ida och vi fick hoppa direkt till mitt moment. Tanken var att vi innan skulle göra en aktivitet som heter "Fruktsallad" och inleda om olikheter. Barnen skulle vara olika frukter. När vi sedan sa att t ex bananerna skulle byta plats så bytte dem som var bananer plats med varandra. Här skulle vi pratat om olikheter och tagit hjälp av frukterna, t ex att de har olika former, de luktar olika, har olika färger osv. 
Istället fick vi gå vidare till när jag skulle använda min handdocka Sven och skulle träda fram och prata i samlingen om olikheter, varför det är bra att vi alla är olika etc. Eftersom vi inte fick med "Fruktsallads-leken" så fick jag improvisera inledningen. Det vart ingen röd tråd. Resultatet blev sådär men det gick igenom i alla fall. Här fick vi bevis på hur viktigt det är att vara förberedd när man ska hålla i en aktivitet och att man har pratat ihop sig ordentligt innan. I vissa fall kan man improvisera men när det är en större aktivitet så är det bra att ha allt förberett. 
 
 
 
 
 
 

Drama 2

0 Läs mer >>
24/11 - 25/11
 
Då har dagen kommit då jag återigen fått säga hejdå till alla underbara barn och sköna kollegor. Det har varit väldig roligt, givande och lärorikt. Under dessa två dagar har jag följt upp lite om vad barnen tyckte om filmen och om de vill göra fler. Jag fick bara positiva svar och jag kände mig väldigt glad över att de gillade det så mycket. Om det hade funnits mera tid så hade jag gjort en film med alla barnen. Jag tycker det är synd att praktik-perioden är så kort. Några veckor till hade inte skadat. Man hade kunnat pröva att göra en ny film med en ny grupp eller så hade man kunnat utveckla den vi redan gjort. 
 
Jag måste medge att jag var väldigt nervös och orolig i början. Jag har aldrig jobbat med film och redigering på en förskola innan. Några saker som jag tänkte på extra var: att barnen kanske inte skulle klara av att kunna sitta still en längre stund, att ljudet blev dåligt, barnen inte ville spela in, att redigeringsprogrammet inte skulle fungera som det skulle och barnen skulle tappa intresset och vilja gå därifrån mm. Nu när det är över så vill jag bara stanna kvar och fortsätta att göra filmer med barnen. Min handledare ville lägga ut filmen på "Pluttra" och det tyckte jag var en bra idé så även föräldrarna fick ta del av vad deras barn hade åstadkommit. 
 
Under dessa tre veckor så har jag verkligen känt mig som en i arbetslaget. Min handledare gav mig mer fria händer och jag fick verkligen känna på att jobba som en "riktig" pedagog. Jag trivs verkligen med att jobba på förskola och jag känner att jag vuxit i min roll som ledare och pedagog. Nu ser jag fram emot att komma ut i det riktiga arbetslivet och få dela med mig av mina erfarenheter. 

Fältdagar för reflekt...

0 Läs mer >>
Första  VFU-veckan!
2/11 - 6/11
Nu under första veckan har jag inte gjort så mycket på förskolan eftersom det tog tid att få keramikleran klar som jag skulle ha. Jag återkommer till det. 
 
Jag utnyttjade tiden med barnen genom att fortsätta att spinna på temat "Superhjältar". Detta gjorde jag med hela barngruppen men tanken var att senare arbeta med en mindre grupp i omfång om fyra stycken barn. Vi satt och målade superhjältar tillsammans, vi lekte att vi var superhjältar som kämpade mot skurkar i kuddrummet och vi var även superhjältar när vi var ute. Intresset växte och jag kände att jag hade fått dem på rätt spår. Jag började fundera på vilka barn jag skulle göra projektet med. I och med att dem skulle få tala in sina röster själva så behövde dem behärska uttalet hyfsat. Jag valde fyra killar eftersom dem har varit med mig sedan jag började min praktik där och de var väldigt fäst vid mig. Det är svårt att förklara men det finns en tanke bakom mitt val. För att dra det kortfattat så gjorde jag mitt val efter hur jag tror projektet skulle gå. Dessa killar visade stort engagemang och det var de som behärskade uttalet bättre. De kände sig bekväma med att arbeta med mig. Det kanske är fel att göra så men med tanke på den korta tid vi fick till att göra detta projektet så kände jag att det var rätt just då. 
 
Jag hade hämtat hem keramikleran som vi fått av Mats (2015). Jag hade dock varit slarvig och låtit den stå ganska öppet så den hade stelnat och blivit hård som sten. Jag vart förtvivlad och jag mejlade Mats så fort jag kunde. Han svarade och sa att det gick att ordna. Jag skulle lägga leran i lådor som gick att stänga och ställa dem fuktigt. Innan jag skulle använda den, om den fortfarande var hård skulle jag lägga småbitar i ljummet vatten tills de mjuknat. Jag hade väldigt mycket lera så jag var inte orolig för att den skulle ta slut, men då som sagt att den skulle vara för hård när barnen skulle använda den. 
 
Första veckan gick alltså mestadels åt att förbereda leran så gott det gick och sedan förbereda min lilla grupp på vad som komma skall. 
 
Andra  VFU-veckan!
9/11 - 13/11
Under andra veckan gjorde jag min barngrupp redo för att få prova på keramikleran som jag hade förberett hemma förra veckan och under helgen. Den hade mjuknat till sig bra och jag var lättad över det. Tanken denna veckan var att min grupp skulle få känna och prova på keramikleran. Det var något helt annat jämfört med "play doh - leran" som bara smulade sönder och var helt "sönderanvänd", med andra ord, helt värdelös. I början av veckan så samlade jag min grupp som var helt uppe i varv om att få börja. Jag hade lagt fram leran på tallrikar. Bredvid hade jag ställt fram två muggar med vatten i. Tanken var att de skulle få doppa fingrarna i muggarna för sedan tillföra vattnet på leran och mjuka upp den ännu mer om det behövdes. De fick en stor bit var som de började att knåda för fullt. De gjorde alla möjliga former och figurer. Detta fick de prova på under några dagar.
 
Under sista passet i slutet av veckan så skulle de göra varsin figur som de skulle namnge och måla. De hade redan kommit med idéer som jag hade skrivit upp och hade i bakfickan om de i nödfall hade glömt. Man såg verkligen hur duktiga de hade blivit på att hantera leran och när de skulle tillsätta mer vatten. De gjorde fina figurer som de sedan målade med entusiasm. När de var klara så la vi dem på ett stort vitt papper och skrev deras namn under. Där skulle de nu få stå och torka till nästa vecka då vi skulle börja med själva filmen. 
 
Tredje  VFU-veckan!
16/11 - 20/11
Den här veckan har väldigt händelserik. Det började redan på måndagen när två figurer som barnen hade gjort fredagen innan hade gått sönder. Den ene hade tappat sitt ben och den andra sitt huvud. Jag fick snabbt rycka in och limma ihop det. Det fastnade inte direkt och jag fick hålla på hela eftermiddagen för att få delarna på plats. 
 
Under tisdagen så tog jag med gruppen ut på sökandet efter sixten. Alltihop gick jättebra och jag vart supernöjd. Dem skötte sig galant. De lyssnade på instruktioner och man såg verkligen att de levde sig in i rollen med sina superhjältar. De tyckte det var roligt att ta bilder och leta ledtrådar. Jag fångade upp många kommentarer som de sa och jag skrev ner dem för att sedan använda dem som repliker. 
 
På Onsdagen så var det dags att spela in barnens röster. De skulle få säga sina repliker till sina figurer. Jag hade delat upp det så att alla barnen fick säga ungefär lika mycket. De tyckte det var riktigt spännande och de var väldigt intresserade av programmet "Garageband". Jag tog mig lite tid över att visa dem andra funktioner man kunde använda i programmet. Jag tycker att barnen gjorde bra ifrån sig och jag var grymt imponerad av att de kunde sitta stilla så länge medan vi spelade in. Barn i den åldern (5 år) har så mycket energi så det var verkligen bra gjort av dem att inte störa när den andre sa sin replik, bra gjort! 
 
Torsdagen gick åt till att redigera och spela in min berättarröst. Jag utgick från bilderna och vad barnen hade sagt och anpassade mina repliker därefter. Det tog sin lilla tid men resultatet blev bra. Jag är glad över att jag valde att göra en "Ljudfilm" med grabbarna. Det var en utmaning utan dess like men det var lärorikt och roligt som bara den. Jag ser fram emot att göra fler filmer när jag är färdig med utbildningen och får komma ut i verksamheten. 
 
Under Fredagen så var det filmvisning och barnen var lika spända som jag på att se den. Jag började med att på morgonen visa killarna som hade gjort filmen och reflekterade lite över hur det var och om de skulle vilja göra det någon mer gång mm. Därefter frågade jag för säkerhetens skull eftersom det var killarnas film och de ägde rättigheterna för den, om de ville visa filmen för de övriga i barngruppen. Självklart så ville grabbarna det. 
 
Här är resultatet:
 
(Kopiera länken)
https://youtu.be/JEdDQc_gzpQ 
 
 
Referens:
 
Mats Andersson. Bild 2. Högskolan i Borås, Campus Varberg 2015-09-29

VFU - veckorna

0 Läs mer >>
Didaktiskt material
Min tanke var att göra en "Ljudfilm" med killarna. Vi ska använda oss av keramiklera för att kunna skapa egna figurer som sedan ska bli våra personliga superhjältar. De i sin tur ska ut på ett uppdrag och leta efter sin försvunne kompis Sixten (en figur som jag skapat). Med hjälp av ledtrådar ska de hitta honom. Jag anser att jag är tvungen att hoppa in och styra upp ett slags "handling" eftersom det inte finns tillräckligt med tid. 
När de har skapat sina superhjältar så ska jag berätta att något hemskt har hänt. Min kompis Sixten har försvunnit och jag behöver deras hjälp med att hitta honom. Jag visar en bild på Sixten och berättar lite om hans egenskaper, vad han äter, vad han gillar etc. Detta är för att när killarna sedan hittar hans ledtrådar ska de koppla direkt att det är Sixtens. Jag ska innan ha varit utomhus och gömt de olika ledtrådarna och min figur Sixten. 
 
Jag och barnen ska sedan tillsammans gå ut och börja vårt äventyr, sökandet efter Sixten. För att dokumentera allt så ska vi ta med oss en kamera som barnen får ta kort med. Varje barn ska hitta en ledtråd var och ta kort på det de hittar. Anledningen är att det inte ska bli några konflikter om kameran mm. Jag ska ha med ett block för att skriva ner barnens reaktioner och kommentarer under sökandets gång. De kommentarerna ska jag sedan använda som barnens repliker. 
 
När barnen sedan har hittat Sixten så ska sagan vara slut. Det som nu ska göras och som jag är mest orolig för är inspelningen av barnens repliker. Vi ska allesammans gå in i ett grupprum och gå igenom bilderna. Barnen ska få höra sina repliker så de vet lite hur det är upplagt. Därefter ska de en och en få säga sin replik medan jag spelar in rösten i ett program som heter "Garageband". Jag ska agera berättarröst. 
 
Därefter ska jag de sista dagarna under tredje veckan redigera filmen som sedan killarna ska få se. Jag tänker också fråga dem om resten av barngruppen får se den. Det kommer ju trots allt vara "deras" film eftersom det är de som har gjort den och står för rättigheterna bakom den. 
 
Jag har tänkt att lägga upp de olika momenten under flera dagar så att de inte gör allt på en gång för det tror jag blir för jobbigt och påfrestande. Jag vill ju inte att de ska tappa intresset efter första dagen. På detta sätt kan man också trycka in lite reflektioner efter varje pass. 

Didaktiskt material

0 Läs mer >>
Hej hej! 
 
Idag har Gunilla (2015) pratat om handdockan och dess betydelse. Hon tar upp fyra viktiga saker att tänka på när man skapar och använder handdockor:
  • Färg
  • Form
  • Rörelse
  • Riktning 
 
 För att dockan ska bli mest gynnsam i förskolan så ska den uppfylla dessa fyra kriterier. En som ofta glöms av är riktningen på handdockan. Med detta menar Gunilla (2015) vart dockan tittar när den pratar. För att dockan ska bli mer levande så är det viktigt att denna faktorn finns med och att dockan alltid har ögonkontakt när personen den pratar med. Dockans repliker får inte vara för långa och detta är för att barnen inte ska tappa intresset. 
 
Vi skulle göra var sin "strumpdocka" som vi ska använda längre fram i ett dramaförlopp. Jag valde att inte sy i min strumpdocka. Detta är delvis för att jag är värdelös på att sy men även för att visa att barnen kan skapa en simpel men användbar "strumpdocka" utan att behöva sy utan bara göra hål och trä igenom material. 
Det finns fördelar med att använda en docka i förskolan. Barnen tycker det inte är lika jobbigt att prata med en docka och de har lättare att anförtro sig till den. Det är med fördel också att använda den vid samtal om t ex känslor. 
 
När jag kom hem så satte jag mig framför spegeln och övade lite för att se hur jag hanterade dockan. Jag övade in lite rörelser som jag tyckte såg bra ut och jag provade på olika sätt hur man kunde rikta dockan mot en barngrupp. Detta tänker jag prova nästa gång jag är ute i verksamheten för att se hur det fungerar. Det kanske är ett bra alternativ för mig att använda en handdocka på förskolan i framtiden. 
 
Det här är Sven. 
 
Förskolan ska sträva efter att varje barn
  • Utvecklar sin identitet och känner trygghet i den 
  • Utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt att leka och lära
 

Referenser 

Gunilla Fihn. Drama 3 - Ledarskap och berättande. Högskolan i Borås, Campus Varberg, 2015-10-19.
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Drama 3, ledarskap oc...

0 Läs mer >>
Hejsan! 
 
Idag har vi haft områdesdag och jag tillbringade den på min förskola. Jag tog tillfället i akt att försöka ta reda på vilka superhjältar barnen gillar mest och varför, vilka superkrafter de har och varför dem onda är onda. Jag ville se lite hur de såg på superhjältar. Det var roligt att jämföra dem med hur jag såg på superhjältar när jag var i deras ålder. Jag älskade att leka med batmanfigurer, spiderman, superman etc. Jag hade sån otroligt stor fantasi och när jag lekte med mina figurer så var jag i en helt annan värld så jag förstod när barnen var helt uppe i sin lek och knappt reagerade när det var lunchdags eller mellanmål. De var i sin egen lilla lekbubbla. 
 
Jag pratade med min handledare om min idé och hon tyckte det lät som en bra idé. Jag berättade också att det kan bli svårt men att det i alla fall var värt att försöka och hon stöttade migg till 100%. "Man lär sig av sina misstag" brukar man säga men inom förskolläraryrket så misslyckas man inte direkt. Man lär sig av vad som gick mindre bra och vad man hade kunnat göra annorlunda. Detta gav mig en liten extra push till att hålla mig till min plan om att göra en "Ljudbok" tillsammans med en grupp barn. 

Områdesdag

0 Läs mer >>
Godkväll! 
 
Idag var det sista fältdagen och jag har varit kluven om vad jag ska ha för didaktiskt material. Tankarna har gått fram och tillbaka. Jag har försökt att ta reda på barnens intresse och samtalat med dem så mycket som möjligt. Eftersom de inte har något tema på förskolan just nu så blir det lite svårare men jag tror jag har en lösning. Barnen pratar mycket om superhjältar, rymdskepp, skurkar osv. På rasten satt jag och skrev ner lite om vad vi har pratat om och gjort på födmiddagen. Vi byggde skepp och robotar med hjälp av "PlusPlus" och sedan så lekte vi med dem. Detta tyckte dem var riktigt roligt och jag såg verkligen hur de gick in i rollen som superhjälte med sin figur. 
 
Jag börjar tänka i banorna "saga" med bilder och ljud. Jag har en del erfarenhet av det eftersom jag sysslade med det en del när jag var yngre och på gymnasiet när jag läste ITMEDIA. Jag tror inte det hade varit svårt att ta bilder med barnen och sätta ihop men eftersom jag ville att barnen skulle var de ledande i skapandet så var jag tvungen att tänka steg för steg i hur jag skulle lyckas med att få in ljud och deras röster. Jag är inte riktigt klar i hur det ska gå till men jag har fortfarande lite tid på mig att klura ut hur jag ska lösa det. 

Fältdag 3

0 Läs mer >>
Idag har vi provat på övningar med Anna Gunnarsson (2015). Hon har introducerat "Bertas experimentbok" och "Tunda och Triton". Vi har bland annat provat på att spela spel med återvinningsmaterial. Spelet bestod av en stor spånskiva med 64 brickor i. som man hade klistrat på "topp-delen" av mjölkpaket (se bild). Där kunde man lägga i olika små föremål. Olika spel man hade kunnat spela var:
  • Sänka fartyg
  • Fyra i rad (eller mer)
  • Memory 
  • Othello
  • Fia med knuff

Detta var spel som bara ploppade upp i mitt huvud. Några kanske är lite för svåra men man hade alltid kunnat prova eller göra en lättare version av dem. 
 
Vi fick prova på ett spel där man utmanar varandra. Vi blev uppdelade i två lag och det ena laget fick lägga ut fyra olika färgade stenar i ett mönster över hela spelplanen och sedan sätta på korkarna. Det andra laget skulle nu ta reda på hur mönstret var genom att skruva av en kork i taget. De fick dock inte skruva allihopa. Av alla 64 brickor så fick man endast skruva av korken på 25. Detta gjorde det genast mycket svårare. Vi fick prata ihop oss och vara överens vid varje kork vi skruvade loss. Det var ett roligt spel och jag hade absolut kunnat tänka mig att göra ett liknande med barnen. Beroende på ålder och hur svårt man vill ha det så kan man ju alltid ha en mindre spelplan.
 
Om man t ex vill spela Fia med knuff så kan varje barn få göra sina egna spelpjäser. Detta gör de genom att klistra på små kort av dem själva på 4 stycken korkar som är blir deras personliga spelpjäser. Om man inte förstod hur Fia med knuff skulle gå till så ska jag förklara. Det gör man genom att efterlikna en riktig Fia med knuff-plan fast med "topp-delen" av mjölkpaketen. På bilderna ser man att brickorna har olika färger. Med hjälp av dessa kan man göra en riktig spelplan med de färger som är i ett riktigt fia med knuff (grön, gul, röd, blå). Självklart kan man välja andra färger också. 
 
 
 
 
Vi fick även i par prova på att göra experiment som fanns i boken "Tunda och Triton". Här skulle vi göra en egen katapult med hjälp av:
  • Gummiband
  • Marshmallows 
  • Plastsked
  • Grillpinnar
  • Tejp
Det var roligt och det kändes för en stund som om man gick på högstadiet igen och hade experiment på NO-lektionen. Tänk att man då gjorde sådana grejer med sånt bra återvinningsmaterial. Då tävlade man om vem som sköt längst eller kom längst med sitt projekt. Samma sak gjorde vi nu med katapulterna och det var riktigt roligt. 
 
 
 
Vi fick även göra en liten katapult gjord av:
  • Glasspinnar
  • Gummiband
  • Kork
  • Häftmassa
Den här tycker jag var lite svårare eftersom det var mer finmotorik och mer "pill". Man skulle få glasspinnarna på plats och få runt gummibandet så att de satt hårt för annars gled pinnarna isär och katapulten fungerade inte. Däremot så sköt denna katapulten längre än den med grillpinnar och Marshmallows. Det blev hårdare spänst i den här katapulten. 
 
Jag hade nog provat att göra katapulten med grillpinnar och marshmallows. Den med glasspinnar var svårare att göra, tyckte i alla fall jag men jag kan ha fel. Barnen kanske är mycket bättre än mig på det. 
De får öva på sin finmotorik och samarbeta med varandra och samtala. De blir medvetna om vad man kan göra med återvinningsmaterial, vilka möjligheter det finns. 
 

Referenser 

Gunnarsson, Anna (2015). Workshop, Navet. Campus Varberg [2015-10-19]
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Navet 2

0 Läs mer >>
Hej! 
 
Idag har det varit VFU-konfererns men min VFU-lärare kunde tyvärr inte komma. Tobias Ruthemberg höll föredrag om IKT (Informations och kommunikations teknik) och barns medievanor. Jag visste inte skillnaden mellan IKT och IT innan men det fick jag förklaring på idag av Ruthenberg (2015). Han förklarar att IT är informationsteknik, datorer, internet, surfplattor, mobiltelefoner etc. IKT är HUR man använder sig av informationsteknik i vardagen på förskolan. Det krävs att man är insatt när man använder sig av digitala medier eftersom barnen blir mer kunniga när det gäller internet-användadet med olika medier. Jag tror att Ruthenberg vill understryka med föreläsningen att IKT är den del av kursen och ska användas ute på VFU-n. Jag kommer att använda mig i mitt arbete på VFU-n av min dator och barnen kommer att få ta bilder med surfplattor och vara med och redigera i olika program och sedan lägga ut det på Pluttra (redskap, för dokumentation, kommunikation och information). Jag har självklart tänkt att ha en liten reflektion. Vad får man ladda upp på internet, varför, varför inte? Hur uppför man sig på internet? Internet, vad är det till för? 
 
Referens:
 
Ruthenberg, Tobias (2015-10-15) Campus Varberg
 

VFU-konferens

0 Läs mer >>
Hejsan! 
 
Idag var jag tillbaka på VFU-n och den här gången hade jag med mig gitarren för att ha lite sångsamling. Jag spelade låtar från det sånghäftet som Karin Lindahl (2015) hade med sig och delade ut på WS. Jag hade övat ackorden en del hemma och övat in texten (Bele Mama). Jag gillade den låten och den var simpel att spela på gitarr och texten var så enkel att även de yngre barnen kunde lära sig den utan större problem. Jag började med att sjunga utan gitarr så att barnen skulle lära sig texten. Därefter la jag in "klappet". När de hade någorlunda koll på det så lade jag till gitarren och då blev det genast mycket lättare. Barnen tyckte det var lättare att hålla takten med gitarren i bakggrunden. I slutet blev det riktigt bra och jag kände att det här kunde man utveckla och göra flera gånger och då kunde man sjunga andra sånger och göra andra rörelser. 
 
Jag har börjat punkta lite hemma vad jag vill göra för didaktiskt material under de tre veckorna vi skall vara ute. Det har inte varit lätt och jag har funderat länge. Jag har beslutat att gå efter eget intresse och jag har tänkt i banorna "musik och bild". Jag är inte säker men jag har skrivit ner lite idéer om t ex att göra en höstdans där barnen och jag tillsammans kan skapa en egen sång med en egen låttext. Det är bl a lite anledningen till att jag har provat att sjunga och göra rörelser med barnen idag.
 
 
Referens:
 
Karin Lindahl. Musik 2. Högsklan i Borås - Campus Varberg 2015-09-28. 

Fältdag 2

0 Läs mer >>
Hejsan! 
 
Idag har vi jobbat med tovning. Vi gjorde våran egen "ull-tavla". Vi började med att karda ullen och blöta ner den med varmt vatten. Vi sprutade på grön och gul såpa. Vi varnades innan att man kan få allergiska reaktioner av den gröna (bra att veta). Vi la ullen på svart plast, därefter fuktade vi händerna och "klappade" ullen för att få den mjuk och jämn. När vi kände oss nöjda så vek vi plasten över ullen och stampade lätt. Man gjorde detta två och två. När vi kände oss nöjda så fick vi en ny uppgift. Vi skulle skapa något på ullen som vi hade gjort. Vi fick välja vilka färger på ullen som vi ville ha på. Jag och johanna gjorde det enkelt för oss och gjorde ett hjärta med våra första bokstäver i, lite gulligt sådär. 
 
Jag tyckte detta var roligt att prova på men det tog tid, så det krävdes en hel del tålamod. Det underlättade att jobba två stycken. Eftersom de olika momenten tog tid så kunde man samtala med varandra och det var nog tur för annars hade man nog tröttnat ganska snabbt. Vi valde att göra ett hjärta med våra initialer eftersom vi ville inte göra det svårt för oss. Självklart kunde man utveckla och utmana lite mer men vi kände oss nöjda ändå. Andra hade solar, djur, gubbar, etc så vi valde att sticka ut lite och göra bokstäver med ett hjärta. Det som var svårt var när man skulle sticka på den färgade ullen  för att det skulle fastna ordentligt i den vita. Det tog tid och risken fanns att man kunde sticka sig på nålen man använde, den var vass. Man kunde hålla på länge för att få det perfekt men vi gav upp när vi kände oss tillräckligt nöjda. 
 
Jag tror att de äldsta barnen kan vara med och göra detta men en viss försiktighet eftersom det är vassa nålar med som man måste ta hänsyn till. Man kan nog inte vara för många heller när man gör det för det kan bli stökigt och trångt eftersom man behöver en del plats. Vattenbunkar som är överallt, nålar som ligger löst osv. Jag hade nog gjort aktiviteten i smågrupper. De samtalar och samarbetar med varandra. De får skapa och utveckla arbetet med sin kamrat och eftersom de jobbar två och två så tror jag inte att de tappar intresset med detsamma. I allmänhet tror jag att barn föredrar att jobba med en kompis än ensam. De känner sig tryggare och det blir lättare att reflektera när man har en kompis bredvid att bolla med. 
 
 
 
Lite mål som man kom att tänka på under arbetets gång:
 
Förskolan ska sträva efter att varje barn
  • Utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmågan att leka och lära
  • Utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler
  • Utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap   
 
Referenser
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Textil 2