Bild 2

Jag har aldrig arbetat och egen papé maché på riktigt. Jag har bara gjort den enkla varianten med tapetklister och remsor av tidningspapper som man limmar ihop. Det var roligt att få prova på men svårt. Svårt att t ex gissa rätt mängd ingredienser som skulle vara med för att det skulle bli ett bra papé maché. Det krävdes en del tålamod och man fick hålla på ett tag om det skulle bli bra. Det var väldigt kladdigt men intressant att se hur man såg hur det mer och mer såg ut som papper. 
Man gör egen papé maché som är en massa gjord av tapetklister och tidningspapper. Tillsammans mals det till ett lerliknande material som gick att forma. 
 
Detta är något jag hade velat prova att göra med de äldre barnen eftersom det är ganska svårt och krävs en del tid och tålamod. Jag vill väcka deras intresse och se/utveckla deras kunskaper. Jag minns själv när man som barn gjorde den enkla varaianten på förskolan. Man gjorde det snabbt och enkelt sedan var de inget mer. Inga diskussioner om hur det var, om det var kul, varför det inte var kul, vill barnen göra det igen osv. Det hade varit roligt att se och följa deras utveckling och hur de mer och mer avancerar tekniken och se hur resultatet förändras. Dokumentera med bild och film för att sedan i slutet av en period se skillnaden, visa barnen hur de har utvecklats så de själva får se att te x "Wow, vad grym jag har blivit" eller, "Oj, vilken skillnad från när jag började". Det är bara små tankar jag har. Nu kan jag ge barnen den chans jag aldrig fick, att göra riktigt papé maché. 
 
 
 
Här introducerar Mats hur man gör papé maché. 
 
Såhär kunde det se ut. 
 
 
Såhär blev min. 
 
På eftermiddagen så skulle vi bekanta oss med olika typer av lera. Mats hade med sig rejäla mängder med lera som han introducerade för oss. Om jag minns rätt så ville han att vi skulle uppleva leran med alla våra sinnen. Jag kände, luktade, lyssnade, såg leran men jag smakade inte på den. Där drog jag en gräns, dåligt men sant. Men det är förmodligen så barn upplever leran. De använder alla sina sinnen. 
 
Mats visade oss en rolig övning som jag kommer att ta med mig ut i arbetslivet. vi satt 3-4 st vid varje bord. Vi tog varsin lerklump och kramade den hårt och sedan slog vi klumpen i bordet så den kunde stå av sig själv. Därefter bad Mats oss göra två ögon och plötsligt så hade vi skapat ett eget monster som vi skulle ha med oss för resten av workshopen. Figuren blev väldigt personlig eftersom vi inte fick några direktiva "order" om att skapa något och folk kanske inte behövde känna prestationsångest över sin figur/monster. 
 
Här är några figurer. 
 
 Medan våra figurer fick stå i mitten av bordet så lyssnade vi på Mats när han fortsatte att ge instruktioner på vad vi skulle göra. Han sa åt oss att göra olika former: krokiga, runda, korta, långa. Därefter skulle vi tillsammans bygga ett torn tillsammans med alla former. Mats ställde sedan olika frågeställningar som vi skulle svara till i en saga. Med hjälp av tornet skapade vi en berättelse. 
 
 
Detta hade man lätt kunnat göra med barnen. Det är inget komplicerat och jag är övertygad om att de skulle tycka det var lika roligt och spännande som oss när vi gjorde det. Andra saker man kan göra med leran är att bygga stora städer, ha ett projekt som sträcker sig flera veckor. Med papé maché kan barnen tillsammans göra egna böcker eller en tidning. 
 
 
Några mål jag skrev ner som passade bra in var:
 
Förskolan ska sträva efter att varje barn:
  • Utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära
  • Utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama
  • Utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv 
  • Utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Kommentera här: