0 Läs mer >>
Hejsan! 
 
Idag har vi visat upp vårt dramapedagogiska förlopp. Tanken var att vi skulle ha med våra handdockor. Det var en del som hade glömt sina och i min grupp hade ingen med sig sin handdocka. Men jag glömde inte av Sven inte. Vi hade valt olikheter som tema. Vi alla är olika. Vi ser olika ut och har olika egenskaper. 
 
Vi började med att samla alla i ring och Johanna värmde upp med att göra "koka vatten" där barnen är små bubblor som ligger och flyter stilla i vattnet. Därefter höjde vi temperaturen och bubblorna började röra på sig mer och mer och till slut så hoppade de omkring som galningar när vattnet började koka. Därefter blev det lite kommunikationsfel mellan mig och Ida och vi fick hoppa direkt till mitt moment. Tanken var att vi innan skulle göra en aktivitet som heter "Fruktsallad" och inleda om olikheter. Barnen skulle vara olika frukter. När vi sedan sa att t ex bananerna skulle byta plats så bytte dem som var bananer plats med varandra. Här skulle vi pratat om olikheter och tagit hjälp av frukterna, t ex att de har olika former, de luktar olika, har olika färger osv. 
Istället fick vi gå vidare till när jag skulle använda min handdocka Sven och skulle träda fram och prata i samlingen om olikheter, varför det är bra att vi alla är olika etc. Eftersom vi inte fick med "Fruktsallads-leken" så fick jag improvisera inledningen. Det vart ingen röd tråd. Resultatet blev sådär men det gick igenom i alla fall. Här fick vi bevis på hur viktigt det är att vara förberedd när man ska hålla i en aktivitet och att man har pratat ihop sig ordentligt innan. I vissa fall kan man improvisera men när det är en större aktivitet så är det bra att ha allt förberett. 
 
 
 
 
 
 

Drama 2

0 Läs mer >>
24/11 - 25/11
 
Då har dagen kommit då jag återigen fått säga hejdå till alla underbara barn och sköna kollegor. Det har varit väldig roligt, givande och lärorikt. Under dessa två dagar har jag följt upp lite om vad barnen tyckte om filmen och om de vill göra fler. Jag fick bara positiva svar och jag kände mig väldigt glad över att de gillade det så mycket. Om det hade funnits mera tid så hade jag gjort en film med alla barnen. Jag tycker det är synd att praktik-perioden är så kort. Några veckor till hade inte skadat. Man hade kunnat pröva att göra en ny film med en ny grupp eller så hade man kunnat utveckla den vi redan gjort. 
 
Jag måste medge att jag var väldigt nervös och orolig i början. Jag har aldrig jobbat med film och redigering på en förskola innan. Några saker som jag tänkte på extra var: att barnen kanske inte skulle klara av att kunna sitta still en längre stund, att ljudet blev dåligt, barnen inte ville spela in, att redigeringsprogrammet inte skulle fungera som det skulle och barnen skulle tappa intresset och vilja gå därifrån mm. Nu när det är över så vill jag bara stanna kvar och fortsätta att göra filmer med barnen. Min handledare ville lägga ut filmen på "Pluttra" och det tyckte jag var en bra idé så även föräldrarna fick ta del av vad deras barn hade åstadkommit. 
 
Under dessa tre veckor så har jag verkligen känt mig som en i arbetslaget. Min handledare gav mig mer fria händer och jag fick verkligen känna på att jobba som en "riktig" pedagog. Jag trivs verkligen med att jobba på förskola och jag känner att jag vuxit i min roll som ledare och pedagog. Nu ser jag fram emot att komma ut i det riktiga arbetslivet och få dela med mig av mina erfarenheter. 

Fältdagar för reflekt...

0 Läs mer >>
Första  VFU-veckan!
2/11 - 6/11
Nu under första veckan har jag inte gjort så mycket på förskolan eftersom det tog tid att få keramikleran klar som jag skulle ha. Jag återkommer till det. 
 
Jag utnyttjade tiden med barnen genom att fortsätta att spinna på temat "Superhjältar". Detta gjorde jag med hela barngruppen men tanken var att senare arbeta med en mindre grupp i omfång om fyra stycken barn. Vi satt och målade superhjältar tillsammans, vi lekte att vi var superhjältar som kämpade mot skurkar i kuddrummet och vi var även superhjältar när vi var ute. Intresset växte och jag kände att jag hade fått dem på rätt spår. Jag började fundera på vilka barn jag skulle göra projektet med. I och med att dem skulle få tala in sina röster själva så behövde dem behärska uttalet hyfsat. Jag valde fyra killar eftersom dem har varit med mig sedan jag började min praktik där och de var väldigt fäst vid mig. Det är svårt att förklara men det finns en tanke bakom mitt val. För att dra det kortfattat så gjorde jag mitt val efter hur jag tror projektet skulle gå. Dessa killar visade stort engagemang och det var de som behärskade uttalet bättre. De kände sig bekväma med att arbeta med mig. Det kanske är fel att göra så men med tanke på den korta tid vi fick till att göra detta projektet så kände jag att det var rätt just då. 
 
Jag hade hämtat hem keramikleran som vi fått av Mats (2015). Jag hade dock varit slarvig och låtit den stå ganska öppet så den hade stelnat och blivit hård som sten. Jag vart förtvivlad och jag mejlade Mats så fort jag kunde. Han svarade och sa att det gick att ordna. Jag skulle lägga leran i lådor som gick att stänga och ställa dem fuktigt. Innan jag skulle använda den, om den fortfarande var hård skulle jag lägga småbitar i ljummet vatten tills de mjuknat. Jag hade väldigt mycket lera så jag var inte orolig för att den skulle ta slut, men då som sagt att den skulle vara för hård när barnen skulle använda den. 
 
Första veckan gick alltså mestadels åt att förbereda leran så gott det gick och sedan förbereda min lilla grupp på vad som komma skall. 
 
Andra  VFU-veckan!
9/11 - 13/11
Under andra veckan gjorde jag min barngrupp redo för att få prova på keramikleran som jag hade förberett hemma förra veckan och under helgen. Den hade mjuknat till sig bra och jag var lättad över det. Tanken denna veckan var att min grupp skulle få känna och prova på keramikleran. Det var något helt annat jämfört med "play doh - leran" som bara smulade sönder och var helt "sönderanvänd", med andra ord, helt värdelös. I början av veckan så samlade jag min grupp som var helt uppe i varv om att få börja. Jag hade lagt fram leran på tallrikar. Bredvid hade jag ställt fram två muggar med vatten i. Tanken var att de skulle få doppa fingrarna i muggarna för sedan tillföra vattnet på leran och mjuka upp den ännu mer om det behövdes. De fick en stor bit var som de började att knåda för fullt. De gjorde alla möjliga former och figurer. Detta fick de prova på under några dagar.
 
Under sista passet i slutet av veckan så skulle de göra varsin figur som de skulle namnge och måla. De hade redan kommit med idéer som jag hade skrivit upp och hade i bakfickan om de i nödfall hade glömt. Man såg verkligen hur duktiga de hade blivit på att hantera leran och när de skulle tillsätta mer vatten. De gjorde fina figurer som de sedan målade med entusiasm. När de var klara så la vi dem på ett stort vitt papper och skrev deras namn under. Där skulle de nu få stå och torka till nästa vecka då vi skulle börja med själva filmen. 
 
Tredje  VFU-veckan!
16/11 - 20/11
Den här veckan har väldigt händelserik. Det började redan på måndagen när två figurer som barnen hade gjort fredagen innan hade gått sönder. Den ene hade tappat sitt ben och den andra sitt huvud. Jag fick snabbt rycka in och limma ihop det. Det fastnade inte direkt och jag fick hålla på hela eftermiddagen för att få delarna på plats. 
 
Under tisdagen så tog jag med gruppen ut på sökandet efter sixten. Alltihop gick jättebra och jag vart supernöjd. Dem skötte sig galant. De lyssnade på instruktioner och man såg verkligen att de levde sig in i rollen med sina superhjältar. De tyckte det var roligt att ta bilder och leta ledtrådar. Jag fångade upp många kommentarer som de sa och jag skrev ner dem för att sedan använda dem som repliker. 
 
På Onsdagen så var det dags att spela in barnens röster. De skulle få säga sina repliker till sina figurer. Jag hade delat upp det så att alla barnen fick säga ungefär lika mycket. De tyckte det var riktigt spännande och de var väldigt intresserade av programmet "Garageband". Jag tog mig lite tid över att visa dem andra funktioner man kunde använda i programmet. Jag tycker att barnen gjorde bra ifrån sig och jag var grymt imponerad av att de kunde sitta stilla så länge medan vi spelade in. Barn i den åldern (5 år) har så mycket energi så det var verkligen bra gjort av dem att inte störa när den andre sa sin replik, bra gjort! 
 
Torsdagen gick åt till att redigera och spela in min berättarröst. Jag utgick från bilderna och vad barnen hade sagt och anpassade mina repliker därefter. Det tog sin lilla tid men resultatet blev bra. Jag är glad över att jag valde att göra en "Ljudfilm" med grabbarna. Det var en utmaning utan dess like men det var lärorikt och roligt som bara den. Jag ser fram emot att göra fler filmer när jag är färdig med utbildningen och får komma ut i verksamheten. 
 
Under Fredagen så var det filmvisning och barnen var lika spända som jag på att se den. Jag började med att på morgonen visa killarna som hade gjort filmen och reflekterade lite över hur det var och om de skulle vilja göra det någon mer gång mm. Därefter frågade jag för säkerhetens skull eftersom det var killarnas film och de ägde rättigheterna för den, om de ville visa filmen för de övriga i barngruppen. Självklart så ville grabbarna det. 
 
Här är resultatet:
 
(Kopiera länken)
https://youtu.be/JEdDQc_gzpQ 
 
 
Referens:
 
Mats Andersson. Bild 2. Högskolan i Borås, Campus Varberg 2015-09-29

VFU - veckorna

0 Läs mer >>
Didaktiskt material
Min tanke var att göra en "Ljudfilm" med killarna. Vi ska använda oss av keramiklera för att kunna skapa egna figurer som sedan ska bli våra personliga superhjältar. De i sin tur ska ut på ett uppdrag och leta efter sin försvunne kompis Sixten (en figur som jag skapat). Med hjälp av ledtrådar ska de hitta honom. Jag anser att jag är tvungen att hoppa in och styra upp ett slags "handling" eftersom det inte finns tillräckligt med tid. 
När de har skapat sina superhjältar så ska jag berätta att något hemskt har hänt. Min kompis Sixten har försvunnit och jag behöver deras hjälp med att hitta honom. Jag visar en bild på Sixten och berättar lite om hans egenskaper, vad han äter, vad han gillar etc. Detta är för att när killarna sedan hittar hans ledtrådar ska de koppla direkt att det är Sixtens. Jag ska innan ha varit utomhus och gömt de olika ledtrådarna och min figur Sixten. 
 
Jag och barnen ska sedan tillsammans gå ut och börja vårt äventyr, sökandet efter Sixten. För att dokumentera allt så ska vi ta med oss en kamera som barnen får ta kort med. Varje barn ska hitta en ledtråd var och ta kort på det de hittar. Anledningen är att det inte ska bli några konflikter om kameran mm. Jag ska ha med ett block för att skriva ner barnens reaktioner och kommentarer under sökandets gång. De kommentarerna ska jag sedan använda som barnens repliker. 
 
När barnen sedan har hittat Sixten så ska sagan vara slut. Det som nu ska göras och som jag är mest orolig för är inspelningen av barnens repliker. Vi ska allesammans gå in i ett grupprum och gå igenom bilderna. Barnen ska få höra sina repliker så de vet lite hur det är upplagt. Därefter ska de en och en få säga sin replik medan jag spelar in rösten i ett program som heter "Garageband". Jag ska agera berättarröst. 
 
Därefter ska jag de sista dagarna under tredje veckan redigera filmen som sedan killarna ska få se. Jag tänker också fråga dem om resten av barngruppen får se den. Det kommer ju trots allt vara "deras" film eftersom det är de som har gjort den och står för rättigheterna bakom den. 
 
Jag har tänkt att lägga upp de olika momenten under flera dagar så att de inte gör allt på en gång för det tror jag blir för jobbigt och påfrestande. Jag vill ju inte att de ska tappa intresset efter första dagen. På detta sätt kan man också trycka in lite reflektioner efter varje pass. 

Didaktiskt material