Museumbesök (Konsthallen)
Idag har vi spenderat hela dagen i den vackra staden Göteborg. Där har vi varit på Röhsska muséet och Konsthallen. Jag hade stora förväntningar av dagen och att vi skulle få ut mycket av besöken.
Vi började med att gå till Konsthallen som låg på Götaplatsen. Vi fick en guide som informerade lite om hallen och hur de arbetade osv. Vi blev indelade i små grupper och vi skulle gå runt i lokalerna och välja ut ett konstverk som vi fastnade för. Vi blandade in olika sinnen och vi samtalade om varje bild vi tittade på. Jag satte mig in i från barnens perspektiv när jag tittade på konstverken. Var verken fina, varför/varför inte? Förstod jag vad bilden föreställde? Har den något budskap? Vilken budskap och varför? När utspelar sig konstverket? Vi hade inte så mycket tid på oss så vi fick snabba oss igenom alla verken.
Här är några av dem konstverk vi såg i Konsthallen.
Vi var alla eniga om vilken vi skulle välja och vi satte oss ner och diskuterade hur barn hade reagerat på verket, vilka känslor den förmedlar, var den utspelar sig, varför ljudet var som det var, etc. Musiken är mystiskt och när vi lyssnade så hörde vi olika instrument. Det är en rolig övning man kan göra med barnen. De får använda sin hörsel och berätta vilka instrument de hör. Filmen gav känslan av obehag men inget ledsamt, förvirring och undran. Ibland fokuserade kameran på hennes händer och fötter och vi hade ingen aning om varför. Kvinnan gick från rum till rum och ibland gjorde hon olika rörelser som påminde om balett. Vi stod länge och diskuterade om vad budskapet var med filmen. Ibland flimrade bilden till och man fick en stillbild som liknande det rum och den rörelse kvinnan precis innan hade gjort. Det hände ungefär var 30:e sekund i filmen. I stillbilden dök även en figur i formen av ett skelett upp i bakgrunden.
Här är konstverket vi valde. Det är en film på en kvinna som rör sig i olika rum i en stor byggnad. Filmen visas på en stor skärm i ett mörkt rum med hög ljudnivå.
Vi redovisade för gruppen att filmen med kvinnan i föreställde en tillbakablick om när hon var ung och dansade i dessa lokaler (eller liknande). Med tanke på hennes ansiktsuttryck och blick som såg drömmande ut så kändes det som att hon drömde sig tillbaka. Skelettfiguren fick vi aldrig någon riktigt uppfattning om. Vi tänkte först "död" av något slag men det kändes inte troligt om man kopplade till helheten, men vad var rätt och vad var fel? Fanns det rätt eller fel?
Jag hade nog personligen inte tagit med barnen till Konsthallen. Det var ingen fångande, inbjudande miljö. Det kändes inte som att konstverken talade så mycket till barn. De hade nog visserligen gjort en bedömning och reflekterat om man hade frågat dem. Men de hade nog inte klarat av att vara där så länge som vi gjorde. Jag tröttnade efter 30 minuter men jag har aldrig varit ett fan av konst. Lokalerna var vita och tråkiga och inget som gjorde att man ville gå runt och titta.
Här är väggen precis innanför ingången.